SoundArt Studio är projekterad att ge minsta möjliga klangliga påverkan av akustiska instrument i små ensembler och på elektroniska instrument vid måttliga ljudnivåer. Detta är i sig en utmaning för en akustiker, i synnerhet som utgångsmaterialet är en lokal i betong där alla motstående ytor är parallella, och där taket genomkorsas av grova ventilationsrör.

Alla parallella ytor måste därför brytas med snedställda väggsegment, där varje segment samtidigt absorberar basenergi, reflekterar diskantenergi och diffuserar (sprider) all reflekterad vågenergi. Taket har veckats mellan ventilationsrören för att bryta upp alla tak-/golvreflexer, samtidigt som hela takytan har utnyttjats för bas absorbtion.

En elbashögtalare eller ett trumset som placeras direkt på ett betonggolv, sänder ut ansenlig mängd energi direkt genom huskroppen (stomljud). För att i rimlig grad skydda närboende hyresgäster mot störande stomljud, har studion utformats med ett sk "flytande golv", dvs tunga stenplattor har placerats på ett fjädrande underlag mot betonggolvet utan någon direktkontakt med huskroppen.

En strävan har varit att uppnå en så lång efterklangstid som möjligt inom de fysikaliska lagarna.
(Efterklangstid = den tid som åtgår innan ett ljud har klingat ut helt efter det att ljudkällan har tystnat, eller när ljudnivån har sjunkit 1000 gånger = 60dB)
Trots studiolokalens ringa volym ligger EK-tiden omkring 0,4-0,6 sek inom hela audioområdet. Lokalens reflexmönster, i synnerhet de sk "tidiga reflexerna", är synnerligen jämnt fördelade, vilket bidrar till att instrument klingar naturliga och opåverkade. Musikerna "känner igen" sina instrument.

Kontrollrum - rum för akustisk kontroll
Till varje studiolokal hör ett kontrollrum där inspelningens balans bestäms genom högtalarlyssning. Generellt gäller att EK-tiden i K-rummet skall vara väsentligt kortare än i studiolokalen. För att åstadkomma detta har K-rummet utformats enligt LeDe-principen, dvs i musikteknikerns lyssningsposition är de tidiga reflexerna från kontrollrumsväggarna nära noll (Dead End), medan rummets bakre vägg utformats att ge en lyssnare i denna position mängder av tidiga reflexer (Live End). Musikteknikern balanserar således sitt program med ledning av direktljudsinformation från monitorhögtalarna. Och har därigenom full kontroll över hur studioklang och instrumentklang samverkar. Den jämna reflexfördelningen i såväl studiolokalen som i K-rummet, medger att välbalanserade stereoinspelningar av akustiska instrument kan genomföras med gott resultat.

Akustik
Akustik betyder "läran om ljudet". Rumsakustik kan definieras som läran om ljudvågors uppträdande och påverkan av rumsbegränsande ytors akustiska egenskaper". Allt tal om att en lokal har bra eller dålig akustik är därför befängt.

Alla lokaler har sina egna högst speciella akustiska egenskaper, som direkt påverkar den upplevda Klangen hos ett musikinstrument. En symfoniorkester kan låta olidligt torr och tråkig i en teater som har dimensionerats för optimal taluppfattbarhet. I vissa kyrkor klingar kyrkokören och orgeln hänförande vackert, samtidigt som taluppfattbarheten är så dåligt att predikans innehåll inte går att uppfatta. Här handlar det om rätt eller fel program i en given akustisk miljö. En lokal kan givetvis inte samtidigt ha både "bra eller dålig akustik".
I en inspelningsstudio skall ett instrument klinga lika oberoende av lyssnings avstånd.
Detta kan åstadkommas genom att man medvetet ger en rum vissa akustiska egenskaper som framhäver det bästa hos specificerade programtyper.

De inspelningar som har producerats på SoundArt visar att den noggranna akustiska planeringen, tillsammans med ett väl genomfört byggarbete gett ett ovanligt lyckat och klingande resultat.

Text av Sten Hagberg (StH-konsult), akustiker som har ritat SoundArt Studio.



© SoundArt Studio 2001